Har haft förmånen att vara medförfattare till Fredrik Svensk i nya numret av OEI. Ni som befinner er i Stockholm kan med fördel bege er till releasefesten på Birger Jarlsgatan ikväll.

Texten handlar om Ann-Sofi Sidéns verk “Vid sidan om”, som visades på Bonniers Konsthall under hösten. Mitt och Svensks grepp är att - till skillnad från tidigare kritik av verket - fokusera på filosofera lite kring övervaknings-, biopolitik- och kontrollaspektekterna av verket. Istället för att affirmera “betraktarens benägenhet att identifiera sig med kvinnan som moder och samhällsoffer” och därmed koda “verket i dess helhet som något mänskligt alltför mänskligt” lyfter vi alltså fram de

två olika diagram för övervakning och kontroll som installationen manifesterar: institutionens panoptikondiagram respektive stadsrummets panspektrondiagram. Medan den förra går att undkomma om man kliver ut ur institutionen, så saknar den senare helt utsida, och följer sitt objekt vart det än tar vägen.

Med andra ord vill vi lyfta fram en panspektrocism-läsning av verket: 

Samtidens biopolitik syftar inte längre till att skapa institutioner som Sidéns sjukhus, utan snarare till att räffla samhällets ytor utan att stänga in medborgare. Den verkar snarare alltmer »ute«, i »det civila«, genom att operera på våra vardagsbeteenden. Det vill säga även utanför institutioner som familjen, skolan, fängelset, etc. FRA är inte intresserat av vad som händer inne i den totala institutionen, utan loggar snarare de tankesmittor som sprids på andra sidan bebisluckan. I en tid då vi lever fria, utanför och mellan institutionerna, skapas den övervakande blicken av datorer som försöker se mönster i våra loggade beteenden.